Påskdagens vägval

Ännu en bekant berättelse, några tankar och frågor...

"När sabbaten var över köpte Maria från Magdala och Maria, Jakobs mor, och Salome välluktande kryddor för att gå och smörja honom. Tidigt på morgonen efter sabbaten kom de till graven när solen gick upp. Och de sade till varandra: "Vem skall rulla undan stenen från graven åt oss?"


Men så fick de se att stenen var bortrullad, den var mycket stor. De gick in i graven och såg en ung man i lång vit dräkt sitta där till höger, och de blev förskräckta.

Men han sade till dem: "Var inte förskräckta. Ni söker efter Jesus från Nasaret, han som blev korsfäst. Han har uppstått, han är inte här. Se, här är platsen där han blev lagd. Men gå och säg till Petrus och de andra lärjungarna: 'Han går före er till Galileen. Där skall ni få se honom, som han har sagt er.'

Då lämnade de graven och sprang därifrån, darrande och utom sig. Och de sade ingenting till någon, för de var rädda."

---

De äldsta bevarade verisonerna av Markusevangeliet slutar så här... med några kvinnor som springer ifrån en tom grav, rädda och rejält förvirrade. Varför slutar man en berättelse så öppet? Ska inte denna berättelse (med adress till gemenskaper av Jesuslärjungar) ge de första åhörarna (för detta var till för högläsning) och den nutida läsaren ett tydligt och trovärdigt textbevis för uppståndelsen?

Markus berättelse är klurig och full av öppningar rakt igenom. Så också här. (om vi nu bortser från det senare tillagda slutet som nu är en del av hans text!).

Jag tror att en poäng är denna:

De som följer Jesus nära (vilket dessa kvinnor gjort) gör det alltid med ett drag av osäkerhet och förvirring! Lärjungaskap har inget med bergsäkerhet, eller modernismens absoluta och mätbara "sanningar" att göra. Lärjungaskap bär livets kluvenhet och mänsklig svaghet i samma väska som målmedvetenhet och uthållighet. (För detta handlar heller inte om det postmodernas övergivande av "målet" och "meningen")

Därför vet vi som läser Markus text i efterhand också att dessa kvinnor (och de andra lärjungarna) formar embryot på en rörelse som snart krossar barriärer mellan kön, klass, ras och generation och som än idag fortsätter att göra det. Kvinnorna som sprang iväg från graven i förvirring och rädsla och som i sin fruktan blir tysta, är samma kvinnor som sedan följer den unge mannens råd att gå och berätta.

Denna spänning finns inbyggd i lärjungaskap.

Hittar du andra poänger som jag inte tagit med här?