Påskdagens vägval

Ännu en bekant berättelse, några tankar och frågor...

"När sabbaten var över köpte Maria från Magdala och Maria, Jakobs mor, och Salome välluktande kryddor för att gå och smörja honom. Tidigt på morgonen efter sabbaten kom de till graven när solen gick upp. Och de sade till varandra: "Vem skall rulla undan stenen från graven åt oss?"


Men så fick de se att stenen var bortrullad, den var mycket stor. De gick in i graven och såg en ung man i lång vit dräkt sitta där till höger, och de blev förskräckta.

Men han sade till dem: "Var inte förskräckta. Ni söker efter Jesus från Nasaret, han som blev korsfäst. Han har uppstått, han är inte här. Se, här är platsen där han blev lagd. Men gå och säg till Petrus och de andra lärjungarna: 'Han går före er till Galileen. Där skall ni få se honom, som han har sagt er.'

Då lämnade de graven och sprang därifrån, darrande och utom sig. Och de sade ingenting till någon, för de var rädda."

---

De äldsta bevarade verisonerna av Markusevangeliet slutar så här... med några kvinnor som springer ifrån en tom grav, rädda och rejält förvirrade. Varför slutar man en berättelse så öppet? Ska inte denna berättelse (med adress till gemenskaper av Jesuslärjungar) ge de första åhörarna (för detta var till för högläsning) och den nutida läsaren ett tydligt och trovärdigt textbevis för uppståndelsen?

Markus berättelse är klurig och full av öppningar rakt igenom. Så också här. (om vi nu bortser från det senare tillagda slutet som nu är en del av hans text!).

Jag tror att en poäng är denna:

De som följer Jesus nära (vilket dessa kvinnor gjort) gör det alltid med ett drag av osäkerhet och förvirring! Lärjungaskap har inget med bergsäkerhet, eller modernismens absoluta och mätbara "sanningar" att göra. Lärjungaskap bär livets kluvenhet och mänsklig svaghet i samma väska som målmedvetenhet och uthållighet. (För detta handlar heller inte om det postmodernas övergivande av "målet" och "meningen")

Därför vet vi som läser Markus text i efterhand också att dessa kvinnor (och de andra lärjungarna) formar embryot på en rörelse som snart krossar barriärer mellan kön, klass, ras och generation och som än idag fortsätter att göra det. Kvinnorna som sprang iväg från graven i förvirring och rädsla och som i sin fruktan blir tysta, är samma kvinnor som sedan följer den unge mannens råd att gå och berätta.

Denna spänning finns inbyggd i lärjungaskap.

Hittar du andra poänger som jag inte tagit med här?

Långfredagens vägval

En bekant (?) berättelse, några tankar och frågor...

Medan (Jesus) ännu talade kom det en stor skara människor. Han som hette Judas, en av de tolv, visade vägen, och han gick fram till Jesus för att kyssa honom.
Jesus sade till honom: "Judas, förråder du Människosonen med en kyss?"

När de som var med Jesus såg vad som skulle hända sade de: "Herre, skall vi ta till våra svärd?" Och en av dem slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom högra örat.
Men då sade Jesus: "Nu räcker det!" Och han rörde vid mannens öra och läkte honom.

Sedan sade Jesus till de överstepräster och officerare vid tempelvakten och äldste som hade kommit dit för att gripa honom: "Som mot en rövare har ni gått ut med svärd och påkar. Dag efter dag var jag hos er i templet, och ni lyfte inte er hand mot mig. Men detta är er stund, nu har mörkret makten."

---

På långfredagen närmar vi oss den oundvikliga slutstationen för den som visat oss alla den bästa vägen att avväpna imperiets och maktinstitutionernas anspråk på att ge "fred och välstånd"... på sina villkor.
Jesus arresteras som en "rövare", en brottsling som stört den allmänna ordningen och lugnet - pax romana.

Alla imperier genom hela historien har använt samma språk av "fred och välstånd... så länge det är på våra villkor!" Den som går emot det får smaka på imperiets ovilja, smutskastning och i värsta fall... våld - det yttersta maktspråket - som till och med används under det höga syftet att "skapa fred" (t.ex det s.k förebyggande kriget).

Det romerska imperiets straffredskap för de som gjorde uppror och störde pax romana var korset.
Jesus hamnade på detta våldsamma tortyr/dödsredskap för att han valde bort våldet, ett alternativ inte ens hans lärjungar stod ut med när mobben kom för att hämta honom. Svärdet - våldets makt - skär rätt igenom också de som följer honom.

Vilken väg ska vi gå?

Vilket sätt är det bästa för att avväpna de nutida "imperiernas" anspråk på våra liv idag? (fyll själv i vad du ser som "imperierna" idag - det med anspråk på våra pengar, vår tid och vår uppmärksamhet)


De frågorna, bland många andra som inte fick synas just här, ställer långfredagen till mig.