Om 30 minuter lämnar jag CPTs lägenhet och kontor för sista gången på ett tag. Det är dags att resa hem.
Det är dags att resa hem efter en tidig morgon för att observera hur smidigt barn och lärare får färdas genom checkpoints på vägen till skolan. (Vi för statistik över hur många som stoppas och får id kort tagna eller väskor genomsökta)
Det är dags att resa hem efter en morgonandakt där vi påmindes om att vår tillvaro här är gåva att ta emot och att de vi möter är "vår nästa", även i omständigheter som dessa.
Det är dags att resa hem efter att ha lämnat nycklar, CPT telefon och efter att lagt lakan och handduk i tvättkorgen.
Det är dags att resa hem för att avsluta anteckningarna, men nu som reflektioner bakåt och "hemåt" över tiden i Hebron. (Håll gärna utkik på bloggen efter dem!)
Det är dags att resa hem efter några vemodiga men hoppfulla "- Hejdå och på återseende!", men också ett varmt "- Hej och välkommen!" till de nyanlända medarbetarna.
Ja, närvaron fortsätter, men för mig är det dags att resa hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar